Happily addicted
Av Eleonore Nygårds
Jag har alltid varit intresserad och
beroende av mode. Mamma har berättat att jag klädde mig själv i två-treårsåldern
och det kunde vara alla möjliga konstiga kombinationer jag propsade på. Hon lät
mig hållas. Vissa faser kanske man önskar ogjorda. Att vika in alla muddar på
collegetröjor inklusive halsen kanske inte är en hit, men som femåring tyckte
jag det. Min farmor blev galen på mig när jag rörde runt i hennes syrum och
läste Burda för att få tips till mina dockkläder som jag knåpade ihop. Bytte
kläder upp till fem (!) gånger om dagen. Sjukligt?
Det beteendet har i alla fall lett till det
jobb jag har och det får man väl se som en positiv utveckling? Visserligen
kommer jag nog att fnysa åt de besattheter jag har nu om tio år. 2006 är det
tydligen smickrande att ha höga jeans som ger päronrumpa eller en blandning av baggy och stuprör som ger morotsfigur.
Vill man inte kunna bläddra bland roliga
foton i en nedsutten fåtölj när man är gammal så bör man satsa på ofärgat hår,
jämna längder, mascara och rouge. Jeansen ska vara raka och normalhöga i midjan.
Färgerna i garderoben är svart, beige, brunt, marint och vitt. Handväska i brunt
eller svart skinn av klassisk modell. Ytterplagget får gärna vara en
trench/oljerock och på skorna loafers á la Tods. Själv har jag redan skrattat åt
krulliga permanenter, röda hår och rutiga byxor så jag kan lika gärna fortsätta.
Att hitta den gyllene medelvägen och varken
vara tråkig eller extrem är nog många svenskors mål. Att hitta sin stil.
Själv tycker jag inte att mode är blodigt allvar utan ett roligt verktyg att
uttrycka sin personlighet med. Det ska inte vara något jobbigt måste, vill man
inte hänga med, gör inte det. Hör du till dem som anser dig själv vara ”tråkig”,
ha en rolig scarf på din klassiska handväska eller köp ett nytt fint halsband
att ha till bastopparna.
Många utav mina kompisar bryr sig inte ett
dugg om att bootcut är ”ute” (inte jag heller för den delen) eller att tån på
skon ”ska” vara rund och inte är de olyckliga för det. Men jag möter många som
är osäkra på sig själva och då syns det. Oavsett om tån är spetsig eller rund.
Man måste klä sig bekvämt, och då menar jag inte bokstavligt talat.
Det som är så bra med dagens mode är att
det finns så mycket att välja bland. Man återanvänder och hottar upp tidigare
årtionden och flera stilar finns representerade varje säsong. Vi svenskar klagar
på att vi alla ser likadana ut och det kanske stämmer. I vår kommer uniformen
att bestå av randiga toppar, shorts och seglarskor. Men det finns
valmöjligheter, man kan frossa i klänningar, köra 80-tal light med tights och
herrskjorta eller varför inte en knälång 50-talskjol med markerad midja? Eller
rockig i nätt skinnjacka och stuprör?
För er som har svårt att acceptera modets
snabba vändningar så gör Oscar Wilde det hela så självklart:
A fashion is
merely a form of ugliness so unbearable that we are compelled to alter it every
six months.
Att arbeta med mode har alltid varit en
dröm och nu vill jag aldrig vakna.
|
