Av Anna Kågedal

Tänk så lite det krävs ibland för att man ska bli glad. En busschaufför som likt en flygkapten berättar om bussens rutt och önskar en trevlig dag, en oväntad komplimang eller en bara schysst outfit eller genomtänkt detalj hos någon medtrafikant, som fångar ens intresse en grå morgon i lokaltrafiken.

Kläder som sitter på helt vanliga människor på gatan är min största källa till inspiration. Det enda som krävs är en plats med någorlunda genomströmning och lite tid. Platser där många människor väntar är ofta utmärkta att utnyttja till detta ändamål, när man ändå väntar själv kan man lika gärna utnyttja tiden till att inspireras, glädjas, förfasas och inte minst glädja andra genom att ge oväntade komplimanger.

En alldeles särskilt bra plats för spaning på kläder är pendeltågsstationen Flemingsberg. Den har möjlighet till inomhus-väntande vid dåligt väder, en smula sol vid vackert väder och en kaffe vid kraftigt försenade tåg, samt bjuder för det mesta på strida strömmar av inspirerande outfits i olika kategorier. Kanske är det mängden av studenter som gör den så bra, de är ofta duktiga på att klä sig roligt trots den ofta begränsade ekonomiska situationen, antingen så har de inte hunnit fastna i något konventionellt fack ännu, eller så är det bara den ungdomliga experimentlustan som visar sig även i deras kläder. Kanske är det sjukhuspersonalen som fick bråttom till jobbet och drog på sig en knasig outfit att bära på vägen till den vita eller gröna uniformen. Det gör i alla fall väntan på tågen någorlunda mer uthärdlig, eller rentav till ett nöje.

Höstens stora trend med stuprörsjeans och bruna stövlar har varit väl representerad på perrongen. Jag undrar varför man så ofta hör klagomål över att Stockholmskor klär sig så enhetligt?  Det är klart att vi ser likadana ut många av oss, men det är väl bara ett tecken på att vi har känsla för trender samt ett stort utbud av affärer som gör att vi snabbt kan uppdatera garderoberna.

Jag tycker att det är roligt att det är så lätt att hänga med i modet i Sverige. Om man inte är intresserad av att ligga i den absoluta framkanten (och ärligt talat, hur många är det egentligen) så är det väl oerhört praktiskt? Det är lätt att hitta plaggen som gäller för säsongen till en billig eller dyr penning och det är lätt att känna sig inne om man vill det. Och om man vill sticka ut så bör det ju vara ännu lättare!

Men det är klart, en del trender får en sådan enorm genomslagskraft att det snabbt går över styr och försvinner igen, modeflugor som flyger förbi och försvinner. När flugan med gummisnoddar längst ner på jeansen fladdrade som mest så funderade jag på vad som behövs för att något ska bli en sådan och inte något mer långvarigt. Det måste nog vara något som är enkelt och billigt att skaffa, samt vara något som inte synts så mycket i modesammanhang tidigare eller i alla fall på lång tid.  Exempel från de senaste åren är väl ovan nämnda gummisnoddar, truckerkepsen, ponchon och volangkjolen. Alla dessa har varit väl representerade på perrongen.

När man stannar upp en stund, och har tid att titta på människor, så har man också tid att gå fram och ge folk komplimanger. Att få en oväntad komplimang från en främling livar verkligen upp en dag. Inte bara tycker någon att jag klär mig fint, denna någon bemödar sig dessutom med att gå fram och tala om det, det är en komplimang i sig. I stället för att reta dig på alla karbonkopierade Stockholmstjejer i bruna stövlar och stuprör – tänk på att det kanske är en uttröttad småbarnsmamma som ler inombords åt sina nya fina stövlar eller att hon kom i smaljeansen.

Dessutom kan man hitta stilmässiga guldkorn på de flesta om man bara tittar lite extra noga. Så gott folk, nästa gång du ser någon med något vackert, snyggt, coolt, eget, vågat eller något som tilltalar dig - våga ge en komplimang! Det kommer att skänka både dig och mottagaren lite extra värme inombords i vintermörkret!