- Du som är så mörk, du kan ha alla färger!
Av Amalia González


Den meningen har förföljt mig sedan jag började intressera mig för smink under de tidiga tonåren. Det var sent 80-tal och det fanns ett enormt utbud av kajaler, mascaror och ögonskuggor i alla möjliga färger.
Och eftersom jag tydligen kunde ha alla färger eftersom jag var så mörk, experimenterade jag efter devisen ”enda regeln är att det inte finns några regler”. Resultaten blev mer eller mindre lyckade; smaragdgrön mascara med kajal i 80-tals färgen ”electric blue”, rosa ögonskugga till lila mascara (som knappt syntes på mig) och isblå kajal.

Efter de utsvävningarna nöjde jag mig med enbart kajal och genomskinlig mascara under många år. Och brunpuder på helgerna – sjävklart i den mörkaste nyansen eftersom det inte fanns så många toner att välja på. Jag försökte sminka mig mer ibland men kände mig alltid för sminkad och med regnbågsmålningarna i minnet valde jag att köra säkert och tänka ”less is more”. Under mitt livs första make up-kurs lärde jag mig visserligen nya kajaltricks, men det var ungefär så mycket jag vågade experimentera med kosmetika då.

Någon gång i mitten av 90-talet blev jag övertalad av min faster, Läppstiftdrottningen, att börja måla läpparna. Och jag fastnade.

Inom loppet av ett par månader hade jag byggt upp en läppstiftgarderob utan dess like. Någonstans levde jag fortfarande i tron att jag passade i allt eftersom jag var så mörk, men så började jag upptäcka vilka färger som var mer smickrande, vilka det var som framhävde mina drag och vilka som fick dom att försvinna. Och allteftersom började jag upptäcka övriga komponenter i kosmetikans förtrollande värld; foundation, rouge, puder, skuggor, multiprodukter, etc. Kajalen och mascaran fick sällskap flera gånger om av produkter som snabbt blev stående inslag i necessären.  

Idag sminkar jag mig minst lika mycket om inte mer än jag gjorde under tonårstiden – och jag älskar det! Skillnaden är att jag lärt mig experimentera utifrån en grund som passar mig. Jag lever fortfarande efter devisen att det inte finns några regler, men numera har jag lärt känna mitt ansikte och mina färger. Jag som är så mörk kan visst ha alla färger, men det är något som alla faktiskt kan. Det gäller bara att hitta rätt ton.