Dropparna är av sött och salt

Att den svenska sommaren mer eller mindre har regnat bort kan inte ha undgått många.

Jag hade sett fram emot ljumna sommarkvällar med långpromenader eller en löprunda medan solen gått ner. Med denna vision i sinnet valde jag att inte köpa något träningskort denna sommar. Ett ekonomiskt, men inte så genomtänkt val.

Regnet stoppade mig inte till en början, men tillsist tröttnade jag på leriga skor och dyngsura kläder som stank skunk. Kreativitets lampa lös, jag skulle träna hemma. Möjligheterna var oändliga. Jag började med hopprep.

Fördelen är motionen och att du kan titta på tv eller hånskratta åt regnet samtidigt.

Nackdelen gav sig till känna väldigt tidigt. Hopprep platsar inte i möblerade rum, med grannar inunder. Sakerna ven i luften, träningen blev väldigt ineffektiv och grannarna arga.

Nästa idé var att helt enkelt sätta ihop ett eget träningsprogram med delar från de pass jag försökt mig på. Jag ansåg att jag hade ganska många kombinationer i minnet.

Men vad hjälpte det?

Jag befann mig fortfarande i ett möblerat rum, vilket begränsade rörelserna.

De var hopp och skutt så det stod härliga till på min enda kvadratmeter. Efter att ha avklarat alla tänkbara kombinationer uppskattar jag min insats som nästan färdig. Vad jag kämpade, puh!  Men FEM minuter! Vad hände? En timme är väl fortfarande 60 minuter lång, eller har även tiden påverkats av klimathotet? Det kunde väl inte vara så att alla kombinationer jag kunde bara gav ynka fem minuters träning. Jo, tyvärr för jag har inte hittat någon teori som skulle stödja min tanke om klimathotets inverkan.

Däremot hade jag just upptäckt hur tråkigt det var att stå ensam i ett rum och skutta. Hade det varit jätteskoj så hade väl inte folk hängt på gymmet? (Känner tv-shop till denna teori?) Kreativitets lampa var nu släckt. För att få träning var mitt enda alternativ att ge mig ut i det härligt friska sommarregnet och låta regnet blandas med min svett.

Lasse Berghagens ”Genom Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt...” har efter denna sommar fått en helt annan innebörd för mig.

Emelie är Accessoras krönikör. Här kommer hon ventilera tankar och känslor när andan faller på.

Skrivandet tar upp en stor del av Emelies tid (men hon hoppas att det kommer bli ännu mer!), bland annat har hon skrivit för nätmagasinet SalongK och Alpina VM i Åre 2007.  Annars jobbar hon med olika projekt på en information/samhällsavdelning och har studerat Tv-journalistik vid Medie-skolan i Stockholm. På den lilla fritid som blir över försöker hon sig på lite sportande mellan träffar med nära och kära.
Hon har en viss kärlek för skor, och när det gäller smink och hudvård så pågår det ständiga sökandet efter det som håller längst och bäst.

Favoritprodukt på Accessora just nu:


Rosie Jane Cheek Gloss

Kommentarer på krönikan? Maila Emelie: